Nu har jag suttit och stortjutit i typ en kvart. Jag har sett på Desperate Housewives. Klarar inte av att kolla på den serien. Det är det vackraste, mest känsloladdade och gripande TV-programmet som finns. Jag må vara en tönt. Men jag har sldrig gråtit så mycket som till de här 5 säsongerna. Och jag bölar lika mycket varje gång jag ser det. Ska inte säga vad det var för avsnitt, det kommer om någon vecka i Sverige. Jag förstår inte hur skådespelerskorna och karaktärerna lyckas få ut känslorna på det sättet. Jag vill bo på Wisteria Lane.