Ja herre gud. Mina kärleksfantasier blir ju bara mer och mer tragiska. Lyckades precis slänga ur mig vad jag väntar på i en deppig diskussion. En kompis frågade:

"ja men liksom vill du stressdejta nån?"

Som svar kastar jag ur mig:

"Jag vill att prinsen ska komma på sin vita springare"

Det är precis det jag vill. Bara komma fram ur ingenstans och ta mig med ut i oändligheten. Happily Ever After, ni vet. Att sagan ska sluta som bara en saga gör. Skulle kunna pladdra på i all oändlighet om hur min saga ska vara. Men ju mer jag tänker på det. Desto mer kräsen blir jag om jag inte får det som jag vill.

Föresten har jag fått för mig att skriva ett filmmanus. Just nu snurrar bara idéerna i mitt huvud. Men snart ska de skrivas ner på papper!

Nästa inlägg blir fullt med mer kärleksdravel.

So until then. Over and out