Nu var det då klart. Väntar bara på att klockan ska bli 12 så att jag kan ta bussen till flyget och åka hem igen. Jag vill verkligen inte vara i Sthlm mer. Intervjun måste gå bra annars blir jag en ännu mer ledsen kille. Som min syster så bra beskriver det:

Ridå!

Vet inte vad jag ska säga, tycka eller tänka. Det är liksom bara disigt och tomt på något konstigt sätt. Jag kan inte gråta och jag kan absolut inte skratta. Det har inte varit särskillt bra den sista tiden..men att göra så.
    Nu behöver jag hålla mig sysselsatt...jävligt sysselsatt! Hur ska jag nu lyckas med det? Fan säger jag bara.... fan fan fan!