Slänger in ett gammalt inlägg från förra bloggen som ännu känns väldigt aktuellt:


    Jag kommer på mig själv att sitta gråtfärdig på pendeltåget på väg hem från stan. Varför? Jo, när jag ser äldre damer så kan jag inte låta bli att bli ledsen o tänka på att de ska dö snart. Jag satt och tittade på en tant som satt i sina egna tankar. Vad tänkte hon på? Tänkte hon på hur det var när hon var ung? Tänkte hon på att hon skulle gå av snart eller tänkte hon också på att hon snart ska vandra in i ljuset?

    Jag själv blir nyfiken när jag kollar på henne. Hur såg hon ut när hon var ung? Vad har hon gjort hela sitt liv? Eftersom jag inte vågar gå fram o fråga så får jag leva i ovissheten om den här gamla damen precis som alla andra som sitter på tåget.

    Jag hoppas bara att hon får leva länge till och att någon i hennes närhet vet vad hon har gjort. Hennes historia kan inte bara blåsas ut som ett ljus när hon lägger sig ner och blundar för sista gången.

Hemska tankar? Jo lite...men ibland undrar man bara.