Vällust. Den dödssynden som tilltalar mig mest. Är det inte lusten och kärleken som faktiskt får oss att kämpa vidare dag ut och dag in. Nu kanske jag inte borde blanda in lust med kärlek. Då försvinner hela grejen med att det är en dödssynd. Men lusten ger oss väl ändå ett drivande, ett begär. Enligt religionerna ska vi inte ha begär. Men det är när vi fyller våra begär, våra lustar, som vi verkligen känner oss tillfredsställda
    Jag vet att jag har ett begär. Ett begär som jag verkligen saknar så att det gör ont i hela kroppen. Ett begär som gör att jag inte kan sova om nätterna, som får mig att må så dåligt bitvis att jag inte kan hålla tårarna tillbaks. Det är en vällust som jag skäms för att erkänna men som jag inte bara kan dölja, oavsett om det är en synd eller inte. Må så vara, då kommer jag sluta i helvetet insmord i eld och svavel.