Varför ska det vara så fruktansvärt svårt att hitta kärleken? Eller kärlek och kärlek. Skulle jag bara få gå på en pytteliten dejt hade jag varit nöjd nu. Hösten är på intågande och jag ska sitta här i min ensamhet. Är det så det är tänkt? Jag vill bara ha närhet och kärlek. Mysa i soffan och ha någon att hålla om på natten. Ska det vara så omöjligt? Hopplösheten kryper sig allt närmre och närmre. Snart slukar den mig och jag kommer inte ta mig tillbaks förän vårsolen börjar värma och gräset blir grönt igen. Det vill säga om ungefär 7 månader. Upplyftande. Verkligen.